R-E-S-P-E-C-T

Sen man själv fick barn så inser man liksom vilket jobb andra föräldrar där ute gör/har gjort. Har inte reflekterat så mycket över det innan utan mest tänkt, "ja det är så klart mycket jobb med barn ibland" utan att RIKTIGT förstå innebörden. Jag tänker på mina egna föräldrar som har tagit hand om 3 barn i diverse skumma länder där man ibland inte ens kunnat få tag på ordentlig mat. Jag tänker på D's mamma som fick ta hand om två aktiva småkillar helt själv under en hyfsat lång period. Och alla andra föräldrar bland släkt och vänner så klart- alla gör ett superjobb!

Overaller

Den stora overallhysterin har varit i gång nu i någon månad och jag har haft beslutsångest. Behöver barnen överhuvudtaget overall när man har åkpåse? Vilken storlek ska de ha om jag köper overaller? Hur bra behöver de vara när de ändå inte rör sig så mycket på egen hand? Vill ju inte slänga ut pengar på två overaller som inte används eller som de växer ur innan det blir dags att använda dem.

Men så befann sig D på Barkaby i Stockholm och jag bad honom att kolla på PoP-outletten. Där fanns två perfekta overaller i stl 80 för 345kr styck! Hoppas att de kommer att passa i vinter. De fick även vars en mössa som de ser lite komiska ut i......

Hur mysigt ser inte det här ut?

Tänk om man hade haft vett att njuta av att åka vagn när man var liten! Så säger många. Faktum är att jag HADE vett att njuta av det. Ända tills jag fyllde 5 år........och mamma fick nog och ställde undan vagnen, till min stora sorg. Och jag saknar det lite fortfarande :-). Kolla vad mysigt det ser ut!

Liten paus

Det var längesen jag skrev något här och det beror på att vi har en jobbig period här hemma just nu. Mycket skrik och gnäll och lite SÖMN. I natt har varit en bra natt med bara 5 "nappinstoppar" rundor och två hysteriska skrik pass på 20 minuter var. Det är så tråkigt att skriva om såna dysterheter så det blir att jag inte skriver alls. Jag tar hellre en paus och återkommer när det känns bättre.

I helgen tog vi äntligen tag i vår trädgård och rensade upp lite inför hösten. Jag fick tag i en häcksax och fullkomligt massakrerade några buskar......när jag väl kom igång så var det svårt att sluta :-). Hoppas att de återhämtar sig till nästa sommar! Det var i alla fall bra terapi så kanske jag går loss på några till idag......

Vi har även passat på att få barnen fotograferade av fotografen som fotade vårt bröllop. Vi tänkte att det kunde vara kul med lite proffsiga foton på dem. Lättare sagt än gjort, vi fick inte ETT ENDA foto där båda log in i kameran trots att vi höll på i nästan 2 timmar. Tur att fotografen var så tålmodig! Och att H & M som vi hade bokat eftermiddagspromenad med orkade vänta på oss - tack!

Pigg och glad

Trött och fundersam

Pet peeve

Jag har fått ett nytt irritationsmoment här hemma. Det är tydligen så att när ens barn fyller 6 månader så är det fritt fram för barnmatsföretagen att skicka hem reklam. Inte mig emot, det är väl alltid kul med gratis smakprover och rabattkuponger. Tyvärr skickar de bara en portion av varje sak, en portion gröt, en portion välling, EN blöja. Gröten kan de väl dela på, men blöjan??

Om de nu ska bemöda sig med att ta reda på att jag fått barn och att de fyllt si och så många månader så kan de väl även ta reda på HUR MÅNGA barn jag har klämt ut! Det hade jag uppskattat väldigt mycket. Det är en principsak för mig, inte så mycket för att jag vill ha gratisgrejor.

Bara en bild

Tagen av min pappa.

Mer om Knut Erik

Jo, jag skulle ju dammsuga men så började jag läsa i dagboken igen. Alltså det här var ju en stor kille - han vägde 7kg på sin 3-månaders dag! Det är större än vad både Nils och Erik var och man har liksom fått för sig att barn var mindre förr i världen? Tydligen inte. Kanske jag läser siffrorna fel.

I alla fall, det här inlägget tyckte jag var härligt: "måndagen d. 16 mars kl 1/2 8 - 3/4 8 skrattar han högljudt, högre än någonsin förr och skrek emellanåt då han ej på annat sätt kunde få skrattet högt nog. Skrattet var så jublande att hans föräldrar lik som han sjelf fingo hicka af de häftiga skrattparoxysmerna". Skrattparoxysmer. Vilket ord!

Tråkig dag

Just idag är det ganska tråkigt att vara mammaledig. En dag på jobbet hade inte varit fel.....Det händer ju liksom inte så mycket här hemma. Äta, sova, leka, gå ut och gå. Gnälla gnälla gnälla. Jag har inte fångat gnället på bild men det är ganska ihärdigt, den ene börjar när den andra slutar.

Fast jag får ju tillägga att det sällan känns så här, oftast tycker jag att det är mysigt att vara hemma. Och mina gullpluttar är oftast inte så här gnälliga. Och snart kommer deras farmor och tar dem till babysimmet som de går på med henne och D. Vad ska jag göra då? Dammsuga.

Nu kom jag också på varför det känns lite tomt här hemma. Det är för att min kära syster är ute i bushen på uppdrag och de sedvanliga 5-6 mailen om dagen från henne uteblir ända tills på fredag. Vilken öken!

Fler promenadbilder

Det är ganska bra att ha med sig sin kamera när man är ute och går för då ser man fina saker som man annars bara hade gått förbi.

Idag städar jag som en galning för mammagruppen ska komma hit och fika imorgon. De får ju inte tro att vi bor i en svinstia. Trots att vi gör det.....D hade nog önskat att de kom hit varje vecka så vi alltid hade rent.

Gårdagens bloggare

Min blogg har utvecklats till att handla väldigt mycket om mina barn. Det är inte så konstigt kanske eftersom det är vad mitt liv handlar om just nu, och det är ganska kul att föra dagbok om deras utveckling. Man förundras lika mycket över varenda litet steg framåt de tar.

En annan som förde dagbok över sitt barns första år var min mormors farfar. Han skrev om sin son, min mormors far Knut Erik som föddes den 15 december 1890 "efter ett kort och ganska lätt förlossningsarbete". Dagboken finns kvar i släkten och min mamma har gjort kopior åt oss alla. När jag nu själv har barn är det väldigt spännande att läsa. Han var precis lika förundrad över sin sons utveckling som jag är över mina, och han har noggrant antecknat vikt och alla små vardagliga händelser. Precis som jag gör!

Man kan bland annat läsa om dopklänningen som beställdes till Knut Erik av en som hette fru Wittling i Uppsala, och som han döptes i den 7 januari 1891. Denna klänning finns kvar och MIN Erik döptes i den i maj i år, 116 år senare. Är det inte fantastiskt?

Raison d'être

Nils och Erik har de senaste dagarna upptäckt sina snoppar. Eller sina raisons d'être som min pappa säger.

Reality check

Igår morse var jag ute på promenad i solen. När jag gick över ett övergångsställe vid affären så gick jag mitt på med vagnen. Jag såg dock att det kom en gubbe emot mig så jag svängde ut och gick till höger i sista sekund innan jag körde på honom. Han tog sats att säga något till mig, och jag tänkte "jaha, nu ska han väl säga något om vilka söta barn jag har" och log åt honom. Så klart, man har ju vant sig vid alla som stoppar in huvudet i vagnen och berömmer de fantastiska små skapelserna ;-)! Men när jag kom närmre så väste han "vi har faktist högertraffik i Sverige" och blängde argt på mitt stora slagskepp till vagn. Hahahahaha! Härligt. Ibland är det bra att bli påmind om att världen inte kretsar kring ens barn.

7 månader + 4 dagar

Så gamla är mina bebisar idag. Jag har tagit en sväng till BVC för vägning och mätning, och pappa följde med som assistent. Och barnen börjar bli STORA alltså! Vart har mina pyttebebisar tagit vägen?? Nils vägde 9660 gram och var 71 centimeter lång och Erik vägde 8320 gram och var 69 centimeter. Deras huvudomfång var 46 respektive 46,5 centimeter.

Jag påpekade vilka stora huvuden de har, bådas huvuden ligger rejält över medel. Då tittar sköterskan menande på mig och pappa (släktens big heads nr 1 och 2) och säger att det där med stora huvuden är ärftligt. Hahaha! Sen tog vi en sväng i byn och fikade, jag och pappa gör av princip ingenting utan att fika. Och jag passade på att fynda vars en pyjamas till halva priset. Söta med troll i rumpan!

Skånes djurpark

Igår var vi på Skånes Djurpark tillsammans med mina föräldrar. Jag har inte varit där på 100 år men det var jättefint! Väl värt ett besök. Kul för både stora och små. Det fanns microvågsugn både i entréhuset och på björnbergets fik samt skötbord ÖVERALLT. Sånt gillar en tvillingmamma - snacka om att ens perspektiv på tillvaron har förändrats. Det fanns en jättefin affär vid ingången också, inget billigt skräp som man kan tänka sig att de skulle ha.

Nils och Erik gillade nog promenaden och den friska luften men de fattade inte riktigt vad de skulle titta på i inhängnaderna. Inte ens när en säl simmade upp mitt framför Nils näsa så reagerade han. Björnen tittade han dock på med stora ögon. I 5 sekunder. Sen ville han dra mig i håret istället.

Sverige eller Schweiz, that is the question

Idag berättar min syster något roligt på sin blogg. Kolla på http://www.karlstrom.dk/!

Morgonpromenad

Idag blir det många blogginlägg......man får ju köra på när man har inspiration. Jag och min pappa har varit på morgonpromenad ut på piren. Yes, kidsen hade pyjamas på sig fortfarande, de har en slö mamma ;-). Vi avslutade det hela med att fika lite på bageriet. Man kan ju inte vara alltför nyttig på en gång!

Mockasiner

D höll på att dö i morse när han såg att barnen hade fått mockasiner. Han trodde att han hade somnat och vaknat på 70-talet. Själv har jag svårt att se mockasiner som en 70-tals grej för även vi som var småbarn på 80-talet hade mockasiner! På min Montesorri förskola 1984 hade alla barnen det i alla fall. De är superpraktiska nu, när barnen springer omkring i gåstolen.

Nils går till attack

Den här bilden tog jag häromdagen. Barnen satt och lekte som vanligt och helt plötsligt får Nils för sig att han måste bita brorsan i huvudet. Erik är inte den känsliga typen så han bara lekte vidare.

Idag för 34 år sedan

Föddes det kl23.35 en liten pojke. Han vägde 3180g och var 47cm lång. Han firar sin dag genom att åka fram och tillbaka till Stockholm för jobbets skull. Grattis på födesledagen D!

Trippel glädje

Glöm den gamla tvillingklyschan "dubbel glädje" för det är faktist trippel glädje! Jag är glad för Nils, jag är glad för Erik, jag är glad att de har varandra. Så fort de får syn på varandra numera så tjuter de av glädje.

Slanka linjen

Jag och D har båda ett par kilo som vi skulle behöva gå ner så vi har bestämt oss för att hålla igen lite på sötsakerna. Ni som känner mig kan ju tänka er hur bra det går. Jag stod ut i en dag (igår) och jag åt nog 5 äpplen utan att känna att sötsuget var tillfredställt. Idag gav jag upp och bakade mockarutor. Lite misslyckade blev de men ack så goda!

Jag tror jag får satsa på lite motion istället........tvyärr verkar de dagarna då man kunde säga "hoppsan, jag har ätit ett halvt kilo godis och 2 kexchoklad om dagen och ändå gått ner 3 kilo"vara förbi :-).

Färgklickar från öst

Min syster har alltid med sig fantastiskt fina presenter till barnen hem från Kambodja. Fina träsaker och handsydda tygleksaker. De ger välbehövda färgklickar till barnens annars väldigt blåvita rum.

Tygleksakerna är gjorda av en organisation som heter Nyemo (http://www.nyemo.com/) som lär utsatta kvinnor handarbete som de sedan kan använda sig av för att skapa en egen inkomst. Jag är mycket för den här typen av bistånd - där man inte bara skyfflar in pengar utan VERKLIGEN ser till att folk kan stå på egna ben och därmed kan föra landets utveckling framåt på ett hållbart sätt.

Oj där kom nationalekonomen i mig fram, ber om ursäkt, jag som har ambitionen att hålla min blogg till ytliga saker ;-).

Mmmmmmammammammammamma!

Detta är Nils nya läte sedan ca 3 veckor tillbaka, det har ersatt det berömda "ah-gee"nästan helt. Han fattar nog inte vad det betyder och han tilltalar nog inte mig direkt. Men det är ett allmänt missnöjesläte som jag reagerar på och jag försöker lösa hans problem - trött, hungrig, uttråkad, irriterad på brorsan som drar honom i örat - så gott jag kan. Snart har han nog fattat att mmmmammma - det är jag!

På senare tid har jag upptäckt att barnen är väldigt medvetna om vem de ska vända sig till med sina behov. När de var nyfödda så var de så klart väldigt krävande men det spelade ingen större roll vem som matade eller tröstade. Nu börjar de ana att den där mamma, hon som kommer och tar upp oss ur sängen på morgonen och som fixar mat, det är nog hon som i första hand ska ta hand om oss. Detta är helt underbart och det börjar sjunka in hos mig också att jag faktist är någons mamma! Men samtidigt blir man lite rädd inför denna enorma uppgift. Tänk om jag gör dem besvikna, tänk om jag inte kan skydda dem från alla elaka människor, TÄNK OM JAG INTE ÄR DEN ALLRA BÄSTA MAMMAN I VÄRLDEN (för det är jag redan inte ;-)) etc etc.

Ojojojoj! Undrar om D känner likadant? Tror inte det, han är lite mer "det löser sig Jenny" och skönt är väl det. Barnen behöver inte 2 neurotiska föräldrar.